Snart ska vi öppna paket. Det ska bli så spännande!!! Sophie är lite rädd för att tomten ska komma och vara läskig, men det är ingen fara försäkrar vi!
"Man kan aldrig vara helt säker; han kan ha vad som helst i säcken, och det skrämmer mig!" Säger Sophie.
Amanda har fått med sig lite härliga dagissjukdomar hem. Feber, hosta och förkylning. Lilla stackarn.
Hon äter glass och känner sig lite bättre!
Jag har inga egna vänner, så jag lånar några av Amanda.
De firar att de fått jullov på o'learys (Vapiano var FULLT)
Jag får inte lov förrän på torsdag, så jag lånar deras nu-har-vi-lov-känsla, också.
Igår gick den årliga fotbollsmatchen mellan de två gymnasieskolorna här på Lidingö av stapeln!
Jag har spelat fotboll (amerikansk, ALLTSÅ) i ungefär 6-7 år kanske, och det är absolut min favoritsport. Det är manligt, kul, klurigt, spännande, fartfyllt, härligt och massa andra adjektiv som jag inte orkar skriva.
Jag började i skolans lag tidigare i höstas och gick vidare i de två första sållningarna, men sen så bestämde jag mig (kanske lite förhastat, inser jag nu i efterhand) för att hoppa av. Träningstiderna var jobbigt lagda och jag fick offra mycket av min redan knappa fritid.
Så jag satt alltså på läktaren i år igen. Och när jag stod där och tittade på när de tuffa grabbarna kramades på plan fick jag nästan lite ångest. Jag ville så gärna spela, och tänkte NÄSTAN hoppa ner på plan, springa fram till tränaren och säga "KAJ. Jag vill spela. Får jag det, snälla?". Men det kanske skulle vara lite märkligt.
Det var sista matchen någonsin, eftersom kommunen bestämt sig för att slå ihop våra skolor. Och jag sumpade chansen. Det är en sån där typisk grej man kommer älta när man blir gammal och grå. Varför hoppade jag av?
Länge sedan jag bloggade. Åtminstone några dagar. NÅVÄL.
Jag var ju som sagt och såg The Hobbit i veckan, så jag hade tänkt skriva lite om mina tankar och åsikter. Leka lite seriös filmkritiker från SVD, liksom.
Jag har väntat väldigt länge på den här filmen, i princip ända sedan sista Sagan om ringen-filmen kom ut 2003. Jag kan säga att jag blev väldigt nöjd.
Allt var nästan perfekt. Skådespelarna var bra. Musiken var underbar. (kanske inte så konstigt då Howard Shore är BÄST) Landskapet och manuset var bra, med undantag för vissa ostiga och barnsliga one-liners.
Jag kan dock tycka att den var aningen barnslig, och ibland kändes det nästan som en Disney-produktion. (Man måste väl dock tänka på att Bilbo-boken i grund och botten är en barnbok, som Tolkien skrev åt sina barn)
Det var för mycket CGI, (föredrar som det var i Sagan om ringen-trilogin, där arméerna bestod av fler statister än datoranimationer) som gjorde mycket plastigt, och filmen än mer barnslig. 48FPS-bilden gjorde tyvärr filmen nästan för skarp så att det kändes som Hem till gården, eller någon annan såpa.
Jag är som sagt nöjd. Mycket bra film. Ni borde se den. 4/5 vetekuddar får den.
Jag köpte en fräck The Hobbit-mugg med en miniatyr-Gandalf på. Tyvärr tappade jag Gandalf någonstans mellan bion och hemmet. Synd.
Sophie fick världens hostanfall och vaknade. Hon vädjade om att få honungsmjölk, men ville absolut inte lägga sig i sängen.
"Pappa bära" och "Molla Mus på TVn" kraxade hon hest fram mellan slemhostan, som låter som om hon håller på att kvävas.
Här sitter vi nu, mitt i natten, och kollar på Molly Mus.
Sophie byggde ner sig helt själv. Jag lovar. Det var inte jag. Inte alls.
Nu ska jag faktiskt iväg för att kolla på The Hobbit, som har premiär idag. Jag är faktiskt VÄLDIGT taggad. Och förväntansfull. Jag hoppas att den inte blir ett töntigt och ostigt prequel som Star Wars 1-3 blev... Fredrik Strage är dock nöjd, så jag behöver nog inte vara särskilt orolig. Jag älskar Strage.
Sophie somnade i soffan, så jag passé på att spela lite datorspel.
Hon mår bättre idag, men är fortfarande sådär härligt seg och ömklig.
https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/3012830/images/2012/pic_50c866eee087c33d8e7cf5ab.jpg" class="image">
Le bloggapp har varit nere i ett par dagar, och jag har i princip gått till att bara använda den. SÅ JAG HAR ICKE KUNNAT BLOGGA.
Sophie är sjuk och ligger och kollar när de ger ut Nobelpris. Hon somnar. Som brukligt är.
Sophie är här på visit och så fort hon traskade in genom dörren blir hon anfallen och kittlad av fastrarna.
"Sveket är vedervärdigt, jag har svårt att lita på Karin och Ellen nu" kommenterar Sophie när jag frågar henne om incidenten.
Amanda är rödhårig. Vi har snöat in på Paradise Hotel Norge, så vi går runt och tänker och pratar på norska.
De er mycke morsomt, kan ni stole på.
Jag tycker inte om att Tomas lägger upp missvisande bilder.
Jag gör både om & rätt,
så här ser jag ut.
Det är som Hoth eller Caradhras ute. Om man lärt sig något så är det att man inte går ut under sån här väderlek (ett ord som SL verkar älska idag). Om man inte vill bli instoppad i en ljussabelslicad Ton-Ton eller skrika på en fräck gubbe klädd i vitt, det vill säga.
Jag slår vad om att Saruman ligger bakom VÄDERLEKEN.
