Mysfika
Välkommen, välkommen hit till lugnet och... skärgå... Långängen.
Här händer ingenting alls.
To start with:
Börjar med att svara på en fråga jag fick:
"Hej Tomas, tycker din blogg är jättebra. Jag har funderat lite på din situation och undrar, hur berest är du? Tacksam för svar!"
Hej "anni"! Tack för frågan!
Jag har varit på en mängd olika platser och besökt många destinationer. Bland dessa kan jag nämna Alingsås, Västerås, Borås (familjen har alltid varit intresserade av städer där man kan bestiga åsar) men också platser som Södertälje och Tumba. Jag har alltså varit runt en del! Hoppas det var svar på din fråga!
Kom gärna med fler, det är bara kul!!
/ Tomas, till ER tjänst. ;'P
Lunch med älskade MANDY
Har precis avslutat ännu ett möte med min Mogens. Det är faktiskt skönt att prata med någon, även om jag kanske inte mår dåligt för tillfället. Han är dock dansk och ibland kan det vara lite svårt att förstå vad han säger...
Nu äter jag kebab med Amanda. Jag ska nog skriva ett litet inlägg om henne snart. Om min älskade flickvän!
Är jag SPECIELL?
Ibland förstår jag inte riktigt varför folk läser min blogg. Varför är folk egentligen intresserad av mitt liv? Jag kan tycka att mitt liv inte innehåller särskilt mycket speciellt intressant, egentligen.
Nu låter det säkert som att jag har tusentals läsare per dag, men så är det tyvärr inte. Jag ligger på +/- 30 unika läsare per dag, men om jag skulle räkna de personerna i min närhet som jag tror är intresserade av att läsa min blogg kommer jag fram till kanske 10 personer. Ddet betyder alltså att det är 20 för mig okända personer som varje dag medvetet går in på min blogg för att läsa om mitt liv. Jag måste vara riktigt cool, egentligen, även fast jag kanske inte inser det.
Jag kom förresten på att ni jättegärna får ställa så många frågor ni vill, så ska jag försöka svara på så många som möjligt. Ni är ju SÅ intresserade, så det finns säkert något ni undrar över. Fråga på bara!
Swedish House Maffia
Adrenalin. Jag har ont i kroppen och är lite halvdöv i öronen. Jag försökte blogga under konserten, men det gick inte så bra. Efter ett tag kändes det lite fånigt att stå där och uppdatera och försöka blogga, så jag gav upp.
SHM var FETT. Helt sjukt. Allt kändes så overkligt och obeskrivligt. Jag är kanske inte deras största fan, men det var ändå helt underbart. Episkt, skulle man kunna säga. 40.000 pers. Så coolt!
Kalaaaas
Jag var tvungen att rycka Sophie ur hennes mysiga dagssömn. Det var väldigt elakt, tyckte Sophie. Nu är hon bitter och kufig. Vill bara sitta i mitt knä och titta på alla andra barnen!
Jag måste säga, och hoppas att det är inte rasistiska eller fördomsfullt, att chilenare är riktigt sjuka när de gäller barnkalas. De sparar inte in på någonting de. Nu ska JAG vara lite social, och inte sitta och fippla med mobilen. Adjö.
Strax kalas
Det blir/har varit en dag fylld med saker att göra. Först har jag börjat rensa mitt rum på saker som inte ska vara där, t.ex. gamla böcker, kläder och annat skit som inte använts.
Sophies kompis Aylah fyller två år, så jag och Sophie ska strax iväg för att handla en present och sen blir det otroligt stort barnkalas (ungefär 70pers sa de...).
När vi är klara och utmattade efter barnkalaset ska jag först hem för att lämna Sophie hos mina föräldrar som ska passa henne medan jag kollar på Swedish House Maffia på Friends Arena tillsammans med Amanda, hennes pappa och hennes kompisar. Det kommer bli så sjukt fett. Tänk er 40-50 000 personer som vevar med armarna och sjunger med till Don't you worry child. Helt galet.
Jag kommer garanterat sova gott inatt. Jag återkommer med bilder när dagens alla aktiviteter är avklarade!
Sophies kompis Aylah fyller två år, så jag och Sophie ska strax iväg för att handla en present och sen blir det otroligt stort barnkalas (ungefär 70pers sa de...).
När vi är klara och utmattade efter barnkalaset ska jag först hem för att lämna Sophie hos mina föräldrar som ska passa henne medan jag kollar på Swedish House Maffia på Friends Arena tillsammans med Amanda, hennes pappa och hennes kompisar. Det kommer bli så sjukt fett. Tänk er 40-50 000 personer som vevar med armarna och sjunger med till Don't you worry child. Helt galet.
Jag kommer garanterat sova gott inatt. Jag återkommer med bilder när dagens alla aktiviteter är avklarade!
Pankisaaaaaar
Jag gör pankisar. Jag hatar att göra pankisar. Jag är så dålig.
Jag är väldigt dåligt på att ta bilder med mobilen också. De blir verkligen värdelösa!
Scchhh! Mackan sover!
Sophie leker att mackan sover. "Mackan inte vaken, mackan sover. Nu mackan vaken"
En av hennes favoritlekar är att pyssla om sina leksaker (och uppenbarligen mat). Det kan gälla allt ifrån en docka till duplogubbar, och de bajsar, kräks, har feber och sover. Hon leker med dem, ger dem välling, borstar tänderna på dem och klär på dem.
Hon kommer säkert jobba inom vården när hon blir äldre!
Pusskalas
Ett litet stycke pappa och bebis. Lilla goseflickan!
Nu ska jag kila iväg och jobba, så fastrarna Karin och Ellen får passa Sophie så länge!
Brand New jeans
Bägge av mina gamla par har gått sönder. Och då menar jag VERKLIGEN sönder. Det är hål i hela... grenen, och det är ganska awkward att gå runt med pungen hängandes ur byxorna.
SUMMA SUMARUM blev alltså ett par nya jeans och ett bälte som MATCHAR MIN KLOCKA. Amanda tyckte att just klockmatchningadetaljen var oerhört töntig, men hon tycker hela grejen med att jag är så besatt av kläder är töntig. Men jag älskar henne ändå!
Hello, world!
Klockan är sju på morgonen, och jag sitter på ett fullsatt pendeltåg på väg från Amanda. Solen har inte gått upp än, det är mörkt och jag är så otroligt trött. Det känns precis som när man åker hem från henne på kvällen, men skillnaden är att jag nu är påväg till skolan och inte hem för att sova.
Men jag kom åtminstone upp ur sängen och iväg utan några större bekymmer. Jag förtjänar en liten eloge.
I alla fall. Kort om varför jag försvann igen. Jag började ju skolan igen, och sen tidigare i höstas så kände jag att allt var för mycket för mig att hantera; allt med skola, barn, relationer, familj och fritid. Jag gick kanske inte in i väggen, men det var väldigt nära. Jag hade ingen ork att gå till skolan eller göra någonting överhuvudtaget, och någonstans där i gröten försvann även orken och viljan att blogga. Nu känns det dock väldigt mycket bättre, allting. Jag har börjat gå hos en kurator och jag börjar få lite struktur och balans i mitt stökiga liv, så nu hoppas jag att allting ska bli bra. Mer om detta vid något annat tillfälle!!
Och nu sitter jag här på pendeln. Ofixad och trött som ett fån. Jag har en stel skjorta och gubbig tröja, men jag är lite avslappnad tycker jag. JAG HAR JU GRÖNA STRUMPOR. Hejsålänge.
Nystart 2.0
Hejsan, FINA NI!
Det var faktiskt så att det var just min nya flickvän Amanda som skrev igår. Hon busade lite med min mobil och tyckte att det var en kul idé att bland annat blogga lite, men också att skicka roliga sms till mina kontakter. Jag var tydligen otroligt nervös medan hon satt och mobil-rapade mig. Jag tyckte att jag var lugnet själv, men hon håller inte med.
Hon har varit väldigt på mig och sagt att jag borde börja blogga igen, och jag har faktiskt velat det, men det känns så konstigt att (återigen) bara försvinna, utan några som helst förklaringar eller meddelanden, och sen helt plötsligt börja skriva igen. Hennes lilla bus fick mig alltså att börja blogga igen, för nu måste jag ju förklara att jag inte alls blivit en avslappnad person utan fortfarande inte klarar mig utan mina stela skjortor, präktiga skor eller gubbiga tröjor.
Jag tycker att vi tackar Amanda för det. Tack Amanda!
Jag antar att ni är lite intresserade av att få veta varför jag försvann denna gången och vad som hänt sen sist vi sågs, och det ska jag berätta för er. Någon annan gång. Det är en lång historia. Tills dess får ni helt enkelt ha det bra. Hej då, så länge!
Det var faktiskt så att det var just min nya flickvän Amanda som skrev igår. Hon busade lite med min mobil och tyckte att det var en kul idé att bland annat blogga lite, men också att skicka roliga sms till mina kontakter. Jag var tydligen otroligt nervös medan hon satt och mobil-rapade mig. Jag tyckte att jag var lugnet själv, men hon håller inte med.
Hon har varit väldigt på mig och sagt att jag borde börja blogga igen, och jag har faktiskt velat det, men det känns så konstigt att (återigen) bara försvinna, utan några som helst förklaringar eller meddelanden, och sen helt plötsligt börja skriva igen. Hennes lilla bus fick mig alltså att börja blogga igen, för nu måste jag ju förklara att jag inte alls blivit en avslappnad person utan fortfarande inte klarar mig utan mina stela skjortor, präktiga skor eller gubbiga tröjor.
Jag tycker att vi tackar Amanda för det. Tack Amanda!
Jag antar att ni är lite intresserade av att få veta varför jag försvann denna gången och vad som hänt sen sist vi sågs, och det ska jag berätta för er. Någon annan gång. Det är en lång historia. Tills dess får ni helt enkelt ha det bra. Hej då, så länge!
Det nya livet
Fina ni.
Tänkte ge er trogna en uppdatering på min look.
Jag har ny flickvän som kommer med nya influenser, vi pratar mycket om självkänslan. Hon säger att hon inte bryr sig om vad jag har på mig men det blir ändå ett jävla liv när det är dyrt.
För att undvika bråk har jag börjat slappna av. Och jag trivs!
Bilder på min nya look (och tjej):
