Hello, world!
Klockan är sju på morgonen, och jag sitter på ett fullsatt pendeltåg på väg från Amanda. Solen har inte gått upp än, det är mörkt och jag är så otroligt trött. Det känns precis som när man åker hem från henne på kvällen, men skillnaden är att jag nu är påväg till skolan och inte hem för att sova.
Men jag kom åtminstone upp ur sängen och iväg utan några större bekymmer. Jag förtjänar en liten eloge.
I alla fall. Kort om varför jag försvann igen. Jag började ju skolan igen, och sen tidigare i höstas så kände jag att allt var för mycket för mig att hantera; allt med skola, barn, relationer, familj och fritid. Jag gick kanske inte in i väggen, men det var väldigt nära. Jag hade ingen ork att gå till skolan eller göra någonting överhuvudtaget, och någonstans där i gröten försvann även orken och viljan att blogga. Nu känns det dock väldigt mycket bättre, allting. Jag har börjat gå hos en kurator och jag börjar få lite struktur och balans i mitt stökiga liv, så nu hoppas jag att allting ska bli bra. Mer om detta vid något annat tillfälle!!
Och nu sitter jag här på pendeln. Ofixad och trött som ett fån. Jag har en stel skjorta och gubbig tröja, men jag är lite avslappnad tycker jag. JAG HAR JU GRÖNA STRUMPOR. Hejsålänge.
