Julklappar
Jag skrev inget igår. Förlåt. Jag hade inget att skriva om och då tycker jag det är bättre att inte skriva alls än att skriva något meningslöst bara för att.
Eftersom jag inte skulle ha några lektioner på eftermiddagen bestämde jag mig för att ta med Sophie in till stan och köpa lite julklappar. Det är ju ungefär tre veckor kvar till julafton. Det är ju egentligen ingenting! Är det bara jag som känner att tiden går så mycket fortare när man blir äldre? Jag minns att när jag var liten så var hela december en lång plåga eftersom tiden gick så himla långsamt. Nu känns det snarare som om tiden går för fort. Hur ska jag hinna köpa alla julklappar?!
Vi åkte som sagt in till stan vid tvåsnåret, och Sophie var riktigt trött så hon var lätthanterlig för en gång skull. Det är helt omöjligt att åka in till stan med en energisk bebis. Fast allt är förståt jobbigt med en energisk bebis...
Första stoppet var Åhléns där jag köpte en av julklapparna till Sophie - två böcker om Max. Nu får ni inte säga något till henne. Då blir jag ledsen. Sen fortsatte vi till gallerian där jag bytte vintermössan som vi hade köpt i fel storlek och sen vidare till Hollister där jag köpte en julklapp till Bianca. Hon råkade se påsen i barnvagnen så hon vet redan att det är från Hollister. :( Jag hatar när folk får reda på vad man ska ge dem i julklapp. Jättetråkigt, ju!
Sophie tyckte det var jättespännande att vara inne på Hollister med hög musik, spännande lampor och konstig parfymlukt. Jag tyckte också det var jättespännande...
Sen slocknade bebisen jättefort. Det kanske var någon form av sömngas som de sprutade ut på Hollister. En gas som bara verkar på bebisar. Kanske inte.
Nu var jag klar med dagens julshopping, och jag hade en timme kvar tills jag skulle möta Bianca vid hennes skola. Hon hade glömt sitt busskort hemma och jag skulle ge det till henne efter skolan och sen skulle vi åka hem tillsammans. Jag ringde och smsade alla potentiella fikakompisar, men alla var upptagna. Nu låter det som om jag jag har jättemånga kompisar som jag fikar med, eller hur? Men jag faktiskt bara två...
Eftersom jag inte hade något att göra fick jag gå och fika själv. Jag satte mig på Sergel Bageriet och läste lite samtidigt som jag åt en torr lussebulle. Det är konstigt att en kopp té kostar lika mycket som en kopp kaffe.
När jag fikat klart började jag vandra till Bianca skola och sen åkte vi hem. Lite av ett antiklimax, eller hur?
Eftersom jag inte skulle ha några lektioner på eftermiddagen bestämde jag mig för att ta med Sophie in till stan och köpa lite julklappar. Det är ju ungefär tre veckor kvar till julafton. Det är ju egentligen ingenting! Är det bara jag som känner att tiden går så mycket fortare när man blir äldre? Jag minns att när jag var liten så var hela december en lång plåga eftersom tiden gick så himla långsamt. Nu känns det snarare som om tiden går för fort. Hur ska jag hinna köpa alla julklappar?!
Vi åkte som sagt in till stan vid tvåsnåret, och Sophie var riktigt trött så hon var lätthanterlig för en gång skull. Det är helt omöjligt att åka in till stan med en energisk bebis. Fast allt är förståt jobbigt med en energisk bebis...
Första stoppet var Åhléns där jag köpte en av julklapparna till Sophie - två böcker om Max. Nu får ni inte säga något till henne. Då blir jag ledsen. Sen fortsatte vi till gallerian där jag bytte vintermössan som vi hade köpt i fel storlek och sen vidare till Hollister där jag köpte en julklapp till Bianca. Hon råkade se påsen i barnvagnen så hon vet redan att det är från Hollister. :( Jag hatar när folk får reda på vad man ska ge dem i julklapp. Jättetråkigt, ju!
Sophie tyckte det var jättespännande att vara inne på Hollister med hög musik, spännande lampor och konstig parfymlukt. Jag tyckte också det var jättespännande...
Sen slocknade bebisen jättefort. Det kanske var någon form av sömngas som de sprutade ut på Hollister. En gas som bara verkar på bebisar. Kanske inte.
Nu var jag klar med dagens julshopping, och jag hade en timme kvar tills jag skulle möta Bianca vid hennes skola. Hon hade glömt sitt busskort hemma och jag skulle ge det till henne efter skolan och sen skulle vi åka hem tillsammans. Jag ringde och smsade alla potentiella fikakompisar, men alla var upptagna. Nu låter det som om jag jag har jättemånga kompisar som jag fikar med, eller hur? Men jag faktiskt bara två...
Eftersom jag inte hade något att göra fick jag gå och fika själv. Jag satte mig på Sergel Bageriet och läste lite samtidigt som jag åt en torr lussebulle. Det är konstigt att en kopp té kostar lika mycket som en kopp kaffe.
När jag fikat klart började jag vandra till Bianca skola och sen åkte vi hem. Lite av ett antiklimax, eller hur?
